Det är konstigt att jag alltid lyckas! Varje morgon är det samma sak. Väckarklockan sätter igång med sitt skrikiga ringande för tjugofjärde gången och jag sätter mig yrvaket upp, med håret på ändan i ren panik.

Samma tanke som varje morgon poppar upp, NEJ! HELVETE! 

Jag skulle stått färdigduschad, påklädd och mätt framför dörren redo att gå till bussen för en si sådär femton minuter sen

.Denna morgon är självklart inget undantag.

Snooz knappen på väckarklockan är min värsta fiende. Man borde leta upp den som uppfann helvetes-knappen och kasta en väckarklocka i huvudet på honom.

När jag väl kommer upp efter att ha slösat tjugo minuter på att vara irriterad på att jag aldrig lyckas komma upp i tid, kan jag se fram emot ännu en dag när jag kommer se ut som ett mörbultat troll hela dagen. Det är konstigt att man inte skrämmer iväg klasskamraterna när man som vanligt kommer in i klassrummet iklädd det som låg närmast i farten på väg till bussen, som antagligen inte är så matchande och knappast moderiktigt.

Att jag varje morgon kommer in springandes iklädd min skogsmulle utstyrsel, skrikandes förlåååååt och hasplar ur mig en  lika dålig ursäkt som dagen innan gör ju inte saken bättre. Antar att dom börjar bli vana! 

Hade det inte varit för den här jävla snooz knappen hade mitt liva varit mycket enklare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

SNART SMÄLLER DET!       lite fel bild kanske....    Brunbrända ben, vita klänningar som fladdrande flaggor i vinden.  Pojkar stiligt klädda i kostym och självklart mössan i högsta hugg. Ungdomar som i lycklig förvirring hoppar och skr...

Här kommer den färdiga versionen av novellen jag skrev om i ett tidigare inlägg, inte korrekturläst så det går utan tvekan att hitta fel här och där men det får ni leva med!      Jag vänder upp och ner på lådan så att innehållet sprids framför ...

Silvrigt pärlemoskimmer En reflektion på väggen En halskedja mot ett benvitt nyckelben Vilken dröm Att få sitta där i i din halsgrop och dingla med benen & hålla ditt hjärta av silver tätt intill kroppen. ...

Äntligen har min ensamhetsångest släppt! Solen skiner in på mig genom burspråksfönstren, lägenheten är tom tom tom, jag dricker mitt morgon kaffe, målar tånaglarna och har musik på högsta volym. Kan det bli bättre än så här? Tassa runt barfota på...

... till skolan..."samma" novell för andra. Som vanligt var jag sen med att lämna in, det komiska den här gången var att jag faktiskt var klar med novellen (i tid tro det eller ej) , jag lämnade bara inte in den (ja jag vet, korkat!) Det mest komiska...